Ska vi rada upp ”utmaningarna”? Inflation; valfritt samhälls- eller infrastruktursområde kan vi lägga till ordet ”kris” som slutled; gängskjutningar; allt starkare klanstrukturer som infiltrerar samhällsfunktioner. Samhällspolarisering som resultat av ett system som tjänar på att söndra och härska. Ett säkerhetsläge i vårt närområde som är allt annat än tryggt.

Du trodde väl inte att politikerna brydde sig?

Vi hade kunnat fråga oss hur det kan komma sig att politiker mitt upp i allt då väljer att ställa upp i det spektakel som är Almedalsvecka, för att sedan försvinna iväg på semester. Men det vore inte meningsfullt eftersom vi vet varför: För att de egentligen inte bryr sig, inte om ”Svensson” i alla fall.

De bryr sig om sin makt så klart, om att vinna val och övertyga så många ur röstboskapen som det är möjligt att lägga ”rätt” valsedel i urnan om några månader. Därutöver har de sitt på det torra så vad spelar det då för roll om populasen drabbas hårt av prishöjningar på mat, drivmedel och el? Ingen alls. Däremot sätter man in åtgärder mot rasism (för det är alla samhällsproblems moder tydligen). SvD berättar till exempel i dag att ”Regeringen storsatsar mot rasism”, genom att ta fler skattekronor och pumpa in i nonsensprojekt.

Man tvättar varandras halsar och kliar varandras ryggar. ”Staten och kapitalet” som Ebba Grön sjöng, men i dag också staten och media; staten och lobbyister eller staten och antirasistiska-hbtq-och-så-vidare-föreningar som täljer guld med smörkniv.

De hånar oss öppet

Gustav V hade ”Med folket för fosterlandet” som valspråk. Han satt på tronen från 1907 till 1950. Detta valspråk känner inga politiker igen sig i: Vilket folk? Vilket fosterland? För dem, oavsett politisk färg, är politiken en väg till makt och makten är målet och en språngbräda mot bättre karriär. Så man fraterniserar med EMF, WHO, EU, FN, Världsbanken och ändlösa rader av överstatliga projekt. Och man gör det medan hemlandet (som de inte erkänner i och för sig) och svenskarna (som enligt dem ändå inte finns) tvingas leva i och hantera de mycket negativa konsekvensen av deras politik.

Att strutta runt i Almedalen och sedan på skattebetalarnas bekostnad leva la Dolce Vita är inget annat än ett öppet hån mot varje svensk som bär detta spektakel på sina axlar, genom sina skatteinbetalningar och med förlorad samtid och framtid som följd.

Fler borde vara arga och säga ifrån.

Se till att du är en av dem.