Alex Schulman som symbol för den priviligerade klassen

Alex Schulman begråter i DN att färre människor invandrar till Sverige och kallar det en “tragedi”. Men för oss i Det fria Sverige, och för många andra svenskar, är detta en positiv utveckling som var på tiden. Dock visar det sig nu att sanningen bakom regeringens påståenden om “nettoutvandring” är mer komplicerad än vad som först presenterades.

Avslöjandet: Statistiska trick döljer verkligheten

Medan regeringen jublar över påstådd nettoutvandring, var Det fria Sverige först med att ifrågasätta dessa siffror. I vår artikel “Nettoutvandring eller statistiskt trick? Vi synar regeringens senaste utspel” från den 9 augusti lyfte vi möjligheten att den påstådda utvandringen kunde bero på administrativa åtgärder snarare än verklig demografisk förändring.

Nu har Samnytt bekräftat våra farhågor och avslöjat att denna “utvandring” till stor del beror på Skatteverkets rensning i folkbokföringsregistret. Personer som sedan länge lämnat landet har nu strukits ur registren. Detta är ingen verklig utvandring, utan en administrativ korrigering.

Cajsa Toresten, sektionschef på Skatteverket, bekräftar att 18 695 personer avregistrerats mellan maj 2023 och juni 2024 som en del av detta “återvändaruppdrag”. Omkring 7000 av dessa ströks under första halvåret 2024 – vilket mer än väl förklarar den påstådda nettoutvandringen på 5672 personer som regeringen triumferar över.

Elitens frånkoppling: Schulman som symptom

Det är talande att Schulman, som kommer ur den svenska kultureliten, inte själv drabbas av mångkulturens baksidor. Som barnbarn till Sven Stolpe och son till TV-producenten Allan Schulman, bor han idag i en paradvåning på Östermalm och hans barn går i stadens finaste skolor. Schulman är symptomatisk för en privilegierad klass som har tappat all kontakt med den verklighet som majoriteten av svenskarna lever i.

Detta växande gap mellan eliten och folket påminner starkt om vad Christopher Lasch beskriver i sin banbrytande bok “Eliternas uppror”. Lasch pekar på hur samhällets elit har blivit alltmer frånkopplad från de gemenskaper och traditioner som format våra nationer. Istället har de anammat en kosmopolitisk världsbild som ofta står i direkt konflikt med de värderingar och intressen som “vanligt folk” håller kära.

Kosmopolitisk världsfrånvändhet vs. nationell verklighet

I Schulmans fall ser vi tydligt denna elitistiska världsfrånvändhet. Hans förespråkande av fortsatt massinvandring speglar en typisk kosmopolitisk hållning, där nationsgränser ses som föråldrade och nationell identitet som något att överkomma snarare än att värna. Men som Lasch påpekar, leder detta synsätt ofta till att eliten förlorar förståelsen för – och lojaliteten till – det samhälle de lever i.

Schulman upprepar den gamla devisen om att “invandring berikar Sverige”. Men han bortser helt från de enorma problem som massinvandringen har medfört – ökad brottslighet, parallellsamhällen, kulturkrockar och en enorm belastning på våra välfärdssystem.

Mångkulturens verkliga offer

Medan Schulman och hans gelikar kan predika öppenhet från sin skyddade tillvaro, är det framförallt arbetarklassen och stora delar av medelklassen som får bära bördan av den misslyckade integrationspolitiken. Det är i deras bostadsområden som parallellsamhällen växer fram, det är deras barn som går i skolor där svenska blivit ett minoritetsspråk, och det är de som drabbas av den ökande otryggheten och kriminaliteten.

Precis som i andra mångkulturella samhällen, som Brasilien, kan den privilegierade klassen än så länge köpa sig fri från problemen. De kan bygga gated communities, anlita privata säkerhetsvakter och placera sina barn i exklusiva privatskolor. Men för den överväldigande majoriteten av svenskar är detta inte ett alternativ.

Folklig reaktion och politisk förändring

Det är ingen slump att Sverigedemokraterna växer sig allt starkare. Partiet ger röst åt de svenskar som dagligen konfronteras med konsekvenserna av den ansvarslösa invandringspolitiken – en politik som Schulman och hans likar fortsätter att förespråka från sina elfenbenstorn.

Det svenska folket har rätt till sitt eget land. Vi kan inte fortsätta ta emot hundratusentals människor från vitt skilda kulturer och förvänta oss att det ska fungera. Integration av så stora grupper är en naiv och farlig idé.

Schulman hävdar att Sverige inte kan fungera utan invandrad arbetskraft. Men detta är ett cirkelresonemang – vi behöver inte importera arbetskraft om vi inte först importerat en stor mängd bidragstagare. Ett homogent svenskt samhälle skulle fungera utmärkt med inhemsk arbetskraft.

Vägen framåt: Återvandring och demografisk förnyelse

Det verkligt tragiska är inte att invandringen minskar, utan att den tilläts pågå så länge att svenskarna riskerar att bli en minoritet i sitt eget land. Det är detta folkutbyte som är den verkliga tragedin.

För att på allvar vända utvecklingen krävs en aktiv och ambitiös återvandringspolitik. De som kommit hit utan giltiga asylskäl måste återvända, och incitament behöver skapas för frivillig återvandring i stor skala.

Samtidigt måste vi skapa förutsättningar för svenska familjer att blomstra. Detta innebär ekonomiska incitament för barnafödande, stöd till hemmavarande föräldrar, och en kulturell renässans som återupprättar traditionella familjevärderingar.

Schulman och andra globalister må sörja att deras mångkulturella experiment nu ifrågasätts. Men för oss som värnar om det svenska folkets framtid är detta ett steg i rätt riktning, även om det visar sig vara baserat på statistiska trick snarare än verklig förändring.

Sverige är svenskarnas land, och så ska det förbli. Det fria Sverige kommer fortsätta att kämpa för en politik som verkligen sätter det svenska folkets intressen främst. Vi uppmanar alla svenskar att se igenom propagandan och ansluta sig till vår kamp för ett äkta demografiskt uppvaknande.