Det är i avsnitt 215 av podden “Sista måltiden” från den 20/1 som Chang Frick vänder sig till gästen Kajsa Ekis Ekman för att fråga om råd. Han känner sig nämligen orättvist anklagad för att ha förstört Sveriges Natoansökan efter att han betalade för Rasmus Paludans polistillstånd att bränna en koran utanför Turkiets ambassad i fjol.
Mathias Wåg ber Chang Frick om hjälp
Det intressanta är inte att Frick söker uppmärksamhet för tilltaget utan vad som framkommer när han ger bakgrunden till vad som skedde. Det visar sig nämligen att personen som tog initiativet till det hela var Aftonbladets kulturskribent (som han numera helst vill bli känd som) Mathias Wåg. Chang Frick säger så här:
“Min gode vän Mathias Wåg, ringde mig och berättade i förväg att hans kompisar, lite PKK-anhängare och vilka de nu är … Rojavakommittéerna … skulle ha en demonstration på Norrmalmstorg. Och så sa han: ‘Det hade varit kul om någon från höger ut också som körde samtidigt’ för då blir de en bredare … liksom, de här, för det var ju då när Kristersson och dom kröp för Erdogan, vilket också retade mig, så jag ringde runt lite folk, galningar, på högerkanten: ‘nån av er som skulle vilja göra något också den här dan. Jag kan liksom pröjsa demonstrationsavgiften eller något annat eller sådär och så hittar ni på något bara, bara så att det blir lite, händer lite’ ja visst och dom körde på. Då ringde dem ju upp Rasmus Paludan som brände koranen utanför Turkiets ambassad … och då fick jag all skit för det för jag hade betalt demonstrationsavgiften och så fick jag skulden för det kraschade Natoansökan…”.
Det är ju häpnadsväckande och borde slå ner som en bomb i flera led.
Först och främst får vi ännu ett bevis för Mathias Wågs kopplingar till terroristanstruken vänster. Denna gång i form av Rojavakommittéerna som bland annat stöttar PKK. Därtill lär vi oss att Wåg aktivt var inblandad i försöken att torpedera Sveriges Natoansökan samt att han för detta rekryterade sin vän Frick för att mobilisera “högern”.
Det hela är en ohelig allians-soppa som den nationella oppositionen borde hålla sig för god för.
Denna koppling har oss veterligen inte nämnts tidigare, utan Frick har alltid bara hävdat att han betalade ett demonstrationstillstånd men aldrig gett några direkta detaljer. Men det visar sig nu att det alltså var på order, eller åtminstone inrådan av grundaren av svenska AFA och Aftonbladet-medarbetaren Mathias Wåg. Det sätter hela koranbrännarcirkusen under förra året i nytt ljus.
Ligger säkerhetstjänsten bakom?
Om vi tillåter oss att spekulera lite så finns det en del att fundera över. 2016 erkände Mathias Wågs gamla parhäst Martin Fredriksson att han under lång tid arbetat som uppgiftslämnare åt Säpo. Detta erkännande skakade vänstern i grunden eftersom Fredriksson och Wåg varit intrumentala för våldsvänsterfalangens (AFA m.fl.) förmåga att agera. Detta eftersom Fredriksson och Wåg varit de primära taktikerna och underrättelseinhämtarna för den autonoma vänstern i årtionden.
Wåg blev bestört av Fredrikssons erkännande men frågan är om han verkligen var okunnig.
Vem eller vilka tjänade mest på det som skedde med Rojavakommittéernas och Paludans (och andras) provokationer?
Att dessa skulle påverkat Turkiets inställning till Sverige i Natofrågan i någon större utsträckning kan vi nog avfärda. I grunden är det viljan att köpa F-16 från USA allt handlar om. Turkiet hade kunnat hitta många andra orsaker att vara motvalls.
Någon propagandaseger för Paludan eller Sverigevänner, eller för vänstern blev det inte heller. Tvärtom kunde systemet befästa narrativet av dem som provokatörer, rysstroll eller andra smickrande smädelser.
Återstår gör då alltså etablissemanget och deras säkerhetsorganisationer som på olika sätt kunnat flytta fram sina positioner, misstänkliggöra sina motståndare och fortsätta kratta manegen för inskränkningar av våra grundläggande fri- och rättigheter samt motivera mer pengar till Säpo och Must och allt vad de nu heter.
Till stor del “tack vare” att Mathias Wåg kontaktade sin kompis Chang Frick. Den ena mobiliserade “vänstern” medan den andra drog igång “högern” – båda gick i fällan, tacksamma för lite tid i gammelmedias sökarljus.
Provokatörer och effektsökare undanbedes
Korsbefruktningen mellan “höger” och “vänster” på “privat” basis, vilket bottnar i effektsökeri från alla sidor med någon form av politisk laissez faire-inställning i grunden, skapar en osund jordmån. Samma sak med tanken om att “jag minsann kan använda detta för mina syften”
För den med minne av “den nationella rörelsen” från förr vetvilka haverier som ofta följer i spåren av sådana samarbeten, samt hur enkelt det är för underrättelseorganisationer att styra oppositionella från kulisserna. Vi ska inte vara tjenis med våra politiska motståndare och fraternisera med de som vill den nationella saken ont. Dynamiken mellan den svenska oppositionen och extremvänstern, Expo eller gammelmedia är inte som den mellan Centerpartiet och Moderaterna eller Socialdemokraterna och Kristdemokraterna.
Detta innebär inte att vi inte kan och ska bete oss som folk, eller att vi ska dra oss undan, tvärtom. Men det innebär att vi tar vår opposition på allvar och att vi inser vad som står på spel. Att låta Wåg och Frick domdera är alltid en dålig idé.
Det hela den här soppan också lär oss är att allt inte alltid är som det ser ut. Paludan har tidigare konstaterat att koranbränningen utanför turkiska ambassaden inte var hans eget initiativ, och nu avslöjar Frick att grunden till idén kom från Mathias Wåg. Frågan som återstår är vem det var som gav Wåg uppgiften att kontakta Chang Frick?
