Adoptioner i experimentlandet Sverige

Sverige har flest utländska adoptioner i världen, i förhållande till befolkningsmängden. Varför blev det så?
Adopterad - Sveriges sista rasdebatt
Adopterad - Sveriges sista rasdebatt

Denna artikel är skriven av en av våra medarbetare, och representerar inte nödvändigtvis föreningens officiella ståndpunkt. Om du letar efter officiella uttalanden kan du klicka här.

Då och då läser vi om adopterade som i vuxen ålder känner sig lurade och saknar kunskap om sitt ursprung. Vi har också haft en väldigt ensidig debatt de senaste åren där de få som problematiserat adoptioner misstänkliggjorts. Nu har dock debatten vaknat.

Svenskarna skulle övertygas om det ”moraliskt rätta”

I Svenska dagbladet kunde man nyligen läsa hur den svenska staten sedan 1960-talet har tillsatt över 20 utredningar som alla har haft syftet underlätta utlandsadoptioner i Sverige. En viktig del av det syftet har tydligen varit att övertyga svenskarna om det ”moraliskt rätta” med adoptionerna. Svenskarna skulle av onkel staten fostras till att bli antirasister och att rasblandas. Resultatet blev 60 000 adoptioner, vilket är flest i världen proportionerligt befolkningen.

Det är ingen mindre än rasprofilen Tobias Hübinette som upplyser oss därom såsom lite propaganda för en bok om adoptioner som snart finns på marknaden. Även om man kanske ryggar tillbaka för den karlen kan boken vara nog så intressant för alla som är intresserade av rasfrågor och den svenska statens rasexperimentlusta de senaste 50 åren. Tveklöst är Hübinette det.

Från homogent till heterogent

Sverige var som bekant oerhört rasligt homogent ännu på 60-talet. Men det fanns flera som ville få ett slut på det. De inledde en flerårig debatt där de argumenterade för att rasfördomar i landet skulle utplånas och den svenska befolkningen blandas upp. För det behövdes adoptioner från andra kontinenter.

Intressant är att myndigheterna och biståndsvärlden på 60-talet stod på den andra sidan av debatten. De trodde att en sådan adoptionspolitik skulle leda till problem för de adopterade och icke önskad rasblandning. Även folket var starkt skeptiskt, enligt sifo-undersökningar. I och med att adoptionssidan till slut vann debatten 1967 inser man att hela invandrings- och multikultipolitiken är ett resultat av femtio års aktivism. Aktivisterna har först övertygat myndigheterna, sedan invaderat dem och till slut tagit över dem. Nu styr de som vi alla vet enväldigt.

Sverige var ”för svenskt”

1970 hade enbart 0,2 procent av Sveriges befolkning blod från sydamerikaner, afrikaner och asiater, och 1964 hade ett mycket fåtal svenskar ens interagerat med en svart eller en indier. Det kunde adoptionsivrarna inte tåla. Svensken skulle göras till antirasist och till och med lösa andra länders rasproblem genom att framstå som föredöme. Efter att adoptionssidan vann debatten, menar Hübinette, exploderade adoptionen av icke-vita barn under 70- och 80-talet då 1–2 procent av barnkullarna kunde utgöras av adoptivbarn.

Hübinettes studie visar på en intressant bakgrund till den rasliga situation Sverige är i nu. Med tanke på de gigantiska problem som landet dras med i vår tid på grund av adoptions- och invandringspolitiken de senaste femtio åren hoppas man att adoptionsaktivisterna på 60-talet – några av dem lever säkert än – skäms livet ur sig.

Dela detta du med

Dela på facebook
Facebook
Dela på twitter
Twitter
Dela på telegram
Telegram
Dela på whatsapp
WhatsApp
Dela på email
Email

Senaste uppdateringarna

Senaste tidskriften

Senaste podden

  1. Husfonden – maj 2021

    Nya dörrar är insatta, både fram och bak, och butiken är ombyggd. Fasad- och fönsterbytet är till 99 procent klart. Nu är det dags att ta tag i terassen, damtoaletten och duschen. Sedan är det första huset i stort komplett!
    7 301 kr insamlat av målet på 50 000 kr

Bli en del av
en svensk framtid

Bli medlem i Det fria Sverige idag och var med och bygg ett alternativ till den sönderfallande mångkulturella staten.

BLI EN DEL AV OSS

Över 20 000 är redan med på vårt nyhetsbrev. Vad väntar du på?