Skärtorsdagens namn har inget med någon fin färg att göra, utan ordet betyder ”ren” på äldre svenska. Att ”skära” är att göra rent. Det har att göra med att Jesus tvagade lärjungarnas fötter på torsdagen före nattvarden. De blev nog skinande rena. Om någon färg ska förknippas med dagen så är det vitt eftersom liturgins färg den dagen är vit.
I och med att vi blev protestanter försvann rengöringsceremonier och ordets betydelse blev dunkel. Med tiden fick man för sig att det hade att göra med ”att skära” med ett skärredskap. Eftersom det var stilla veckan ansåg vissa att skärredskap därmed var förbjudna att använda. Andra menade att skärredskap tvärtom fick extra mycket god kraft, så man borde definitivt klippa och raka sig den dagen.
Medan tyskarna ”firar” häxornas sabbat på Valpurgisnacht, valborgsmässoafton, så har den dagen hamnat på skärtorsdagen hos oss. Häxor, alltså påskkärringar, flög iväg på sina kvastar på dymmelonsdagens afton (enligt äldre tiders räknesätt börjar nästkommande dag på föregående dags kväll, torsdagen börjar alltså på onsdag kväll) och återkom någon gång på påskafton, med viss variation i olika landskap. Till Blåkulla bar det väg. Det finns många Blåkulla i Sverige, det betyder bara bergstinn, men Olaus Magnus säger att det ligger på blå Jungfrun i Kalmar sund – och han är ju auktoriteten.
Häxorna utgjordes av vanliga bondgummor, verkar det som, och säkert ligger det någon hednisk kult för kvinnor och spökar bakom skärtorsdagens häxsamling. För den skrockfulla bondtiden var hur som helst häxkonst en självklar del av livet, även om många präster försökte stävja sådan tro (prästerna var de upplysta då).
Man hade många knep för att undgå de farliga kärringarna, särskilt på denna magiska dag. Man målade kors på dörrar och fönster, vilket förhindrade häxorna att komma in i huset. Man stängde spjälen till skorstenen så att häxskit inte föll ned i grytan om hon använde skorstenen som potta. Man låste ladorna så inte djuren drabbades eller blev riddjur till Blåkulla. Man väsnades om man var ute och fick syn på en kvinna. Hörde man en trollformel gjorde man motsatsen till vad den sade för att motverka kraften.
Vår tids tradition med påskkärringar, alltså utklädda barn, är på sitt sätt en urgammal sed. I alla tider har ungdomar hittat på hyss under högtider, som alltid har innehållit inslag av karneval. På 1800-talet uppstod i Skaraborg moderna påskkärringsseder. De unga drog runt och sjöng och tiggde och hittade på fanskap. Fans barn som de var för en dag.
