Nog talar politikerna med kluven tunga allt. Inte bara i Sverige utan i hela den västerländska världen. Attackerna mot bönderna fortgår nämligen alltjämt. I “klimatets” namn vill den irländska staten slakta 200 000 kor och runt om i Europa drabbas bönder stenhårt av skatter och förbud. Protesterna har inte låtit vänta på sig och av allt att döma har bönderna folkets stöd.
Vänder vi blicken hemåt ser det inte mycket bättre ut. Också här ska utsläppsmål uppnås och en “grön omställning” drivas igenom. Visst, dieseln gick ner några kronor här om sistens, men är på väg upp igen. Effekterna är minimala. Samtidigt står politikerna och ropar om att vi ska förbereda oss på krig. Försvaret ska rusta upp och anpassas till Nato. Civilförsvaret måste ta sig i kragen och därtill varje medborgare. Men något vi inte hör ett dugg om är det faktum att vi kommer svälta ganska snart om hamnarna blockeras.
Självförsörjningsgrad lika med noll
I Jordbruksaktuellt skriver Sara Adlers som är ekonomagronomstudent följande:
”Enligt mätningar från Lantbrukarnas Riksförbund är varannan tugga i Sverige importerad /… / Skulle det bli krig, gud förbjude, och landgränsen stängs är vi endast självförsörjande på spannmål, socker och morötter.”
Hon fortsätter:
”Fast egentligen är också det en glädjekalkyl, eftersom vi är beroende av bland annat bränsle, energi och växtskyddsmedel från andra länder. Vi kan alltså inte ens producera spannmål, socker och morötter om vi inte har tillgång till just bränsle, energi och växtskyddsmedel. Det innebär med andra ord att Sveriges självförsörjningsgrad i dagsläget är lika med noll.”
Sedan Adlers inlägg i debatten har el och drivmedel ökat ännu mer i pris, vilket fortsatt slår stenhårt mot bland annat jordbruk av olika slag. Så inte förvånas vi då när vi läser följande i Lantbrukets Affärstidning (den 9 feb. 2022) under rubriken ”Avvecklingsvåg bland mjölkbönder i Västerbotten”:
”Tolv mjölkbönder i Västerbotten lägger ner sin verksamhet. De höga priserna på insatsvaror har fått dem att slutligen avveckla produktionen.
– Regeringen måste göra något här och nu, annars har vi inget jordbruk kvar.”
Så säger Lotta Folkesson som är ordförande i LRF Västerbotten.
Inte nog med att vi inte har någon som helst självförsörjningsgrad, bondedöden bara fortsätter. Vi läser vidare varför:
”De faller som dominobrickor nu, mjölkbönderna i norr. När priset på foder, mineralgödsel, plast, drivmedel och energi stiger blir det ohållbart för många att fortsätta.”
Och det gäller så klart inte bara mjölkbönder och lantbruk i norr. Det drabbar hela Sverige. Precis som det är tänkt.
Det spelar ingen roll hur stor och stark armé vi har om soldaterna inte får mat i magen.
Om vi nu ska förbereda oss för krig och kris, vilket är en mycket god idé, är inte steg ett att se till att öka självförsörjningsgraden rejält? Det går dock stick i stäv med den globalistiska idén så nej, inget tyder på att de styrande kommer göra vad de borde göra.
Sverige AB är ett haveri
Ingen vid sina sunda vätskor vill tro att de personer som är ”valda” att styra staten och därmed ha högsta ansvaret för vårt väl och ve vill oss illa. Att inse det är lite som att komma till insikt med att den människa man lever med vill en illa – inte bara att ”det blir så” utan att vederbörande faktiskt medvetet handlar på ett sätt som skadar en. Ingen vill heller tro att en far eller mor medvetet begår övergrepp mot sina barn. Men sådan ondska existerar. Ibland är den uppenbarligen också kollektiv.
När det kommer till de som styr vårt land måste vi inse att det de gör de facto gör oss illa som folk och nation. Att de vill oss illa. Varför kan vi låta vara osagt. Att det är så måste vi uppmärksamma och erkänna. Att stoppa huvudet i sanden eller förneka det uppenbara hjälper inte. Tyvärr är det så de flesta reagerar och det kommer de fortsätta med. Hellre spelar de med i spelet än erkänner det de inom sig vet. Att erkänna det betyder nämligen att de måste ta ansvar, vilket är jobbigt.
Och så går dödsdansen vidare.
För den som erkänner detta tillstånd inför sig själv öppnas dock många nya möjligheter. När du inser att systemet är ett haveri så kan du också börja agera på ett sätt som är anpassat till den verkligheten. Du kan se vartåt det barkar hän och förbereda dig på det; du kan prioritera hur du ska använda dina ekonomiska resurser på bästa sätt och du kan enklare hjälpa dina nära och kära på olika sätt. Kunskap är makt, speciellt kunskapen om vilka som vill dig väl och hur.
De kriser som vi lever mitt upp i nu kommer inte försvinna. De kommer fördjupas, mildras, fördjupas ännu mer och mildras en aning. Allt i omgångar. Det kommer fortsätta att bli sämre innan saker och ting sker så att det finns en chans att göra om och göra rätt. Räfste- och rättarting kommer förr eller senare. Vår uppgift är att se till så att våra efterkommande som får möjligheten att genomför dem har de bästa förutsättningarna för att lyckas.
