Jag älskar skogen. Att träda in i skogen och dess rike är något magiskt. Visst, jag sätter inte på mig vandringsskorna och ränner i väg till skogarna titt som tätt. Tyvärr, men så är det. Men när tillfälle ges är det underbart, kanske bara på väg hem från jobbet med cykeln. Några säsonger låg en liten skog mellan mig och ett arbete jag hade, så på sommarhalvåret styrde jag alltid cykeln igenom trädens mäktiga rike. På väg hem stannade jag till och drack en kall öl och njöt av att bara vara där.
Världens vackraste skog får stryka på foten
Många tyskar vill gärna cykla på semestern. Svärfar till exempel. Då ska det cyklas över fält och genom skogar. Men bäst är det när man kommer till vattenstråken, tycker han och de flesta, när plötsligt en sjö eller flod öppnar upp landskapet. Och visst är det härligt. Och nog är det vackert. Men själv föredrar jag den omvända upplevelsen, när man tar sig från det öppna landskapet in i den slutande skogen.
Då sker något magiskt. Rummet sluter sig, men i samma ögonblick öppnar en helt ny värld upp sig, nästan som när ridån går upp på teatern. Du varseblir snart en mångfald ljud, vyer och inte minst lukter. Mycket förstärks i skogen. Ibland blir det svalare när kronorna skymmer solen, ibland uppstår en tryckande värme i stället. Inte minst märker man snart av den oändliga mångfald av former, färger och rörelse som finns där: grenar som spretar i alla tänkbara riktningar, barkens formaturer, lövens gnistrande färg, kryp och fåglar som syns först när man kommit till ro eller snarare blivit en del av omgivningen.
Därför finns inget värre än när skogar förstörs för att ge plats åt till exempel vindkraft. Det är ju den rådande politiken för tillfället, även om den har börjat stöta på patrull, vilket har skett på sina håll i Sverige på sistone, antingen genom medborgarinitiativ eller rent av genom medvetna kommunalpolitiker.
I Tyskland undrar man dock om sådana motkrafter har haft några framgångar. Det finns områden som är totalförstörda av hundratals vindsnurror som mördar landskapet kilometer efter kilometer. Problemet med den här industrin är att den är helt skrupellös. Politiker känner sig duktiga och får säkert diverse belöningar av ljusskygga organisationer. Byråkrater får lite härligt att bita i. Ideologer kan vurma för grön energi utan en tanke på konsekvenser. Många företag får engagemang i flera år för att uppföra och driva spektaklet. Vem bryr sig om att världens vackraste skog får stryka på foten?
Högt över furorna ska maskinerna resa sig
I landsdelen Hessen ligger skogen Reinhardswald, nära städerna Göttingen och Kassel. Trots hård avverkning i snart tusen år finns det ännu kvar ett hyggligt antal tyska skogar av vidunderlig skönhet och behag. En av dem är just Reinhardswald. Nu är den skogen hotad av just vindkraftspolitiken.
Som de flesta skogsområden har Reinhardswald en biotopisk funktion, med många arter, särskilt fåglar och insekter. Skogen äger en betydlig skönhet såsom vy betraktat därigenom att den breder ut sig över ett litet bergsområde, vilket gör dess skönhet särskilt mäktig. Den har dessutom ett extra mytiskt skimmer vilande över sig i och med att bröderna Grimm studerade i Kassel och därifrån påbörjade sina uppsamlingar av tyska folksagor i början av 1800-talet. Reinhardswald har sedan dess förknippats med bröderna och folksagor. Den gamla 1300-talsborgen i skogen, Sababurg, kallas till exempel Dornröschenschloss, det vill säga Törnrosaslottet. Borgruinen var för övrigt från början ett härbärge för pilgrimer, vilket ger skogen ännu ett kulturhistoriskt lager.
Bröderna Grimm tog tveksamt med en variant av Törnrosa i sin folksagosamling. De var först tveksamma eftersom sagan finns hos den franske 1600-talsförfattaren Perrault och därmed kanske var fransk. Men då temat med en man som finner en kvinna sänkt i sömn även finns på germansk mark gestaltad i Eddan och Völsungasagan kom den ändå med i bröderna Grimms sagosamling. Med lite fantasi ser man framför sig hur Sigurd fafnesbane rider genom Reinhardswald och över de hessiska bergen på sin fåle Grane, och bland klipporna får han plötsligt syn på valkyrian Segerdriva / prinsessan Brynhilde som ligger och sover. En magisk scen!
Den scenen ämnar man nu förstöra. Olika avverkningsfordon har nyligen börjat arbeta i skogen för att förbereda byggnation av ett antal gigantiska vindkraftverk. Planen är att montera vindsnurrorna över ett 2000 hektar stort område. Någon smidig integration i landskapet är det knappast fråga om, upp med dem bara, högt över furorna. Hittills har myndigheterna lyckats köra över den stora mängd invånare i delstaten som inte vill veta av några vindkraftverk i den trolska och urgamla skogen (där det också finns en del urskog). Skogen har tidigare vandaliserats av brunkolsindustrin, men den har lyckats stå pall. Men nu är den alltså hotad på nytt. Arton stycken kraftverk är i ett första skede planerade, men det finns planer på uppåt femtio stycken utspridda i skogsområdet.
Katastrofen visualiserad
En medborgarorganisation har visualiserat vilken katastrof det skulle innebära. Det ser ut som en scen ur Världarnas krig eller annan sci-fi där titaniska maskiner går härjande fram. I stället för skogens romantiska skimmer och rogivande kraftresurs blir man rädd och illamående när man ser spektaklet. Man får rent av vibbar av arkitekten Le Corbusier (en av modernismens fäder) – städer förstörda genom förtätade stadsdelar, ständigt pågående projekt, betong och andra fula material, sparsmakat med dekoration, irriterande i stället för harmoniska former. Så ska nu landsbygden och naturområden också förstöras.
Till saken hör att Reinhardswaldområdet inte är särskilt blåsigt och därför inte kommer att kunna producera särskilt mycket el. Samtidigt förstör man alltså ett område känt för sin skönhet, med unikt kulturhistoriskt värde och med en god turistindustri. Det låter galet. Men politikerna står på sig. De har till och med kört över traktens medborgare för att tvinga igenom projektet. Titanernas maskiner ska resas till varje pris. Man påminns härvid om Karl den stores saxarkrig på 700-talet då de fria saxarna skulle kuvas till varje pris. De krigades ned, tvångskristnades och man ödelade deras heliga platser, däribland Irminsul, de fria germanernas heliga träd eller påle. Platsen där Irminsul stod ligger för övrigt blott en dags vandring (en timme med bil) från Reinhardswald.
Globalisternas planer förverkligas
Tillåt mig att bli konspirationsteoretisk. Tyskland under Merkel valde att lägga ner kärnkraften efter incidenten i Fukuyama 2011. Eller var det för att CDU ville locka över gröna röster till sitt parti? Eller var det en del av en större plan, en planetarisk plan, där Tyskland ska bli elberoende. Det låter högst otroligt i och med att Tyskland har en stor tillverkningsindustri. Men precis samma sak hände i USA förra året. Joe Biden förbjöd pipelines och försvårade för oljeindustrin varmed det oberoende av energi som Trump hade byggt upp försvann på kort tid. Det är bara en tidsfråga tills den industri som återvände till USA under Trump snart är borta igen.
Det är ingen hemlighet att de stora globalisterna vill förlägga tillverkningsindustri till låglöneländer och mest av allt till Kina. Kanske vill de att främst Ryssland ska vara världens energibod. Några få länder ska väl producera merparten av världens mat. USA ska kanske skapa software. Länder som Sverige, Finland och Kanada får leverera skog. Och så vidare. Givetvis kommer det att produceras mängder av varor i respektive land, däribland energi, men i det stora hela måste vi kanske förvänta oss en planetarisk organisering av jordens resurser om globalismens krafter lyckas.
En sådan omställning går hand i hand med omställningen till så kallad grön energi. Precis som utlokaliseringen av varor och tjänster på bestämda aktörer så ger ”den gröna omställningen” möjligheter åt storföretagen att få nya marknader och bereder plats åt byråkrater. Politiker kan känna sig duktiga och utlovas fördelar. Det är många som vill arbeta för den stora omställningen – the great reset är ett namn av många – som riskerar att göra människor till slavar under den planetariska planen. Ty omställningen kostar som sagt oerhört mycket, vilket sker på medelklassens bekostnad.
Småskalighet kommer förstås att finnas i det lilla. Även energi kommer att skapas lokalt i viss utsträckning, till exempel i Reinhardswald eller längs Emån vid Mönsterås, en annan sagolik plats. Givetvis behöver vi energi. Vindkraft har väl också sin plats och funktion i sammanhanget. Problemet är att vindkraftverken breder ut sig något djävulskt, mycket mer än till exempel kolkraftverk, vattenkraftverk eller kärnkraftverk. Därmed har vindkraftsparker förmågan att förstöra omgivningen på många sätt. De stör människor och djur, vilka skyggar och blir sjuka, de dödar otaliga insekter och fåglar, de förfular platsen på värsta sätt.
Reinhardswald ligger inte i Sverige. Men vi ser liknande tendenser i vårt älskade land, som också har sina sagolika landskap. Energipolitiken har länge varit katastrofal. Bland annat läggs kärnkraften ned, vattenkraften fungerar sådär och vindkraftsparker ser dagens ljus på det sämsta platserna. Elpriserna ruinerar företagare och vanliga medborgare. Det är bra att några kommuner och medborgargarden ryter ifrån. Låt oss fortsätta på den vägen. Låt oss hellre än en planetarisk organisering, som struntar i regionala hänsyn, ta vara på våra lokala behov och önskemål. Där skönhet, harmoni och frihet bevaras.
De som behärskar tyska kan gärna läsa om medborgarinitiativet mot skövlingen av Reinhardswald. Där finns bra information om vad som händer med naturen och landskapet vid sådana projekt. Där finns också en databank med många bilder från skogen och visualiseringar av hur det lär se ut i framtiden (längst upp på sidan, under ”Bilderpool”). De har även en facebooksida för dem som föredrar det.
