Det finns mycket att säga om vänstern. Två saker vill jag nämna här. För det första ljuger de som hästar travar och för det andra, de har inga som helst problem med att iklä sig offerrollen. Vanligt folk undviker att sätta på sig offerkoftor om de kan undvika det. En nedärvd hederskänsla från en svunnen tid gör sig påmind och man vill inte framstå som patetisk. Det har aldrig varit ett problem för vänstern. Något som blir extra tydligt i och med Aftonbladets intervjuserie om “hotet mot vänsterröster”.
Först ut, Tobias Hübinette, de svenskfientliga och vithatande vänsteraktivisten samt flerfaldigt dömda våldsbrottslingen med brott som skadegörelse, sabotage, uppvigling, förtal, ofredande, olaga hot och allmänfarlig vårdslöshet i bagaget.
Enligt Aftonbladet är detta verkligheten:
“Samhällsdebatten har hårdnat de senaste åren. Samtidigt som antalet alternativa högermedier blivit allt fler har många vänsterröster dragit sig undan eller tystnat. Tungt vägande orsaker är hat, hot och trakasserier från högerextremt håll.”
Sanningen är ju dock den att under årtionden så har denna vänster använt alla till buds stående medel för att hindra nationalistiska medier och människor från att komma till tals. Gång efter gång har våld, hot och påtryckningar använts skrupellöst. Och tidningar som Aftonbladet tillsammans med mediebolag och utomparlamentarisk våldsvänster har samarbetat mot enskilda individer för att tysta dem. Drev har startats och drivit opinionsbildare till tystnad. Minns ni till exempel Pär Ström? En av många som gav upp efter hot, hat och våld från vänster.
“Och tidningar som Aftonbladet tillsammans med mediebolag och utomparlamentarisk våldsvänster har samarbetat mot enskilda individer för att tysta dem.”
Det som har hänt och som gör woke-vänstern livrädd är att fler röster nu hörs. De har förlorat både tolkningsföreträdet och möjligheten att sätta ramarna för samhällsberättelsen. På senare år har allt fler röster, som nu når betydligt fler än den nationella oppositionens trotjänare gjort genom åren, börjat rida på den svenskvänliga vågen. Människor som tills helt nyligen inte bekymrat sig om vare sig Sverige eller svenskarna säger nu sådant som sagts i årtionden. Skillnaden är att de hörs betydligt mer eftersom de byggt upp sina namn inom etablissemanget innan de gjorde helt om och utmanade pk-etablissemanget.
Vänstern vet att de inte kan vinna om alla röster hörs lika, så dags att sätta på offerkoftan.
Aftonbladets Jonna Sima vänder sig till Hübinette:
“Många röster inom vänstern och den antirasistiska rörelsen har tystnat och lämnat scenen. Vad är det som får dig att fortsätta?”
Hübinette spelar med:
“Jag har bestämt mig för att det jag gör och den kunskap jag har sedan 1990-talet är viktig. Vindkantringen åt höger har blivit så extrem i Sverige och det finns få vänstermedier kvar. En hel ekologi är på väg att försvinna ut. I värsta fall för gott.”
Inte heller detta är sant. Det finns en hög med vänstermedier som lever gott på skattemedel. Därtill är var och varannan inom public service vänsterväljare. Och lägger vi till de vänstervridna liberalerna därute samt de systemlojala och trötta konservativa som idag är där vänstern var för tio år sedan, behöver varken Sima eller Hübinette oroa sig.
Jag vet inte om de gör det. Oroar sig. Kanske är det bara en strategi enligt visdomen att det är bättre att förekomma än att förekommas. Slå på stora trumman för att fylka vartenda rödskägg och rödstrumpa i Sverige. Oavsett så är det bra. För oss.
Har de rätt så kan vi vädra morgonluft. En efter en tystnar de antisvenska rösterna. Om det bara är taktik så sprider de oro i sina egna led. Oro leder till frustration och frustration leder till misstag. Väl bekomme.
Hübinette hävdar vidare:
“Extremhögern och SD har ju på senare tid mer eller mindre förklarat krig mot vissa samhällsvärden som de uppfattar som dominerade av vänstern. Det har handlat om public service, museivärlden, kulturarvssektorn. Nu är det helt uppenbart att turen har kommit till akademin, det vill säga högskole- och forskarvärlden.”
Detta “krig” handlar alltså om att SD, med flera opinionsbildare, har ifrågasatt den vänstervridning som finns inom de uppräknade områdena. Så fungerar vänstern. Om de inte har all makt, allt inflytande, all kontroll och alla resurser – då är de under attack, då är det “krig”.
Och tro mig, det är så de ser det.
Det ska bli intressant att se vem Aftonbladet iklär offerkoftan nästa gång.
