Under de årtionden som gått sedan den svenska riksdagen år 1975 beslutade att Sverige skulle bli en mångkultur så har vi sett hur samtliga partier i riksdagen stått bakom en kontinuerlig massinvandring till landet. Under alla år har man varit överens, från höger till vänster, att vi måste ha ett “generöst flyktingmottagande” och att den svenska välfärden ska tjäna som försörjare åt människomassor från hela världen.
Partierna har i omgångar skiftat i detaljfrågor men den övergripande politiken har legat fast. Antinationalism, ifrågasättande av svenskheten och angreppen mot all form av nationell idé och politik har varit ett fundament. Den obehagliga behandlingen av Sjöbopolitikern Sven-Olle Olsson som i slutet på 1980-talet drev igenom en lokal folkomröstning om invandring är bara ett exempel.
Varje försök från individer, folkrörelser och politiker att varna för partiernas politik har mötts av hot, hat och repression. Och det har skett med samtliga partiers goda minne. Vi minns hur man agerade mot Ny Demokrati. Vi minns hur Sverigedemokraterna behandlats och vilka tillmälen som använts mot dem.
Sent ska syndaren vakna?
Sedan hände det Sverigevännerna varnat för. För många utlänningar kom hit; för få måste försörja för många. Politiken som präglat Sverige under så lång tid tog ut sin rätt och nu befinner vi oss på randen till kollaps. Moderaterna och Kristdemokraterna var först ut på den opportuna planhalvan genom att bjuda in Sverigedemokraterna till Tidö slott och sy ihop ett avtal. Helt plötsligt lät det annorlunda. Över en natt var SD inte längre “rasister” och några moderata “öppna hjärtan” fanns inte att se. Nu var det istället dags för ett “paradigmskifte” och skulden lades på Socialdemokraternas olika regeringskonstellationer genom åren.
Socialdemokraterna har i sin tur svarat genom att skylla allt på nuvarande regering och tidigare moderatledda regeringar. Magdalena Andersson (S) sa i en intervju i Expressen så här:
– Fri invandring är inte vänster. De som har drivit den mest fria invandringspolitiken i Sverige är ju högern. Det är Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer som gjort det.
Tidigare tävlade man om att kunna öppna gränserna mest och attackera motståndare hårdast. Nu låter det annorlunda och retoriken handlar snarare om att 1) framstå som man alltid varit för hårda tag gällande invandring och flyktingpolitik och 2) skylla ifrån sig på “de andra”.
I Socialdemokraternas fall är “de andra” exempelvis “samhällsklimatet” som var på ett visst sätt, vilket Magdalena Andersson påpekar i Expressen-intervjun. Vi har hört liknande från andra inom S. De menar att eftersom nationalister och SD belyst problemen med massinvandringen under årtionden så kunde de själva inte göra det. Detta är kontentan av S analys av sin egna politik, att de såg problemen men inte sa något på grund av “samhällsklimatet”.
Ansvar måste utkrävas
Det som nu pågår från Socialdemokraterna i synnerhet, men också från borgerligheten, är försök att två sina händer och skylla ifrån sig. Det hela är ovärdigt och bevisar att det handlar om en omvändelse under galgen. Det är ren och skär populism i ordets nesligaste betydelse och uttryck för en lögnaktighet som saknar motstycke i modern tid. Här gäller det att inte låta sig luras.
Först och främst: De politiker som låtit det gå så illa som det har gått måste erkänna sitt ansvar offentligt. Det svenska folket förtjänar mer än lögner, bortförklaringar och politiker som skyller ifrån sig.
För det andra: Oavsett vad man kommit fram till nu så betyder det inte att konsekvenserna av politiken upphör. De skador som politikerna åsamkat Sverige och svenskarna är enorma och de måste ta ansvar för det samt omedelbart rikta alla resurser på att lösa det. Alltså måste de sätta svenskarna först.
Om så inte sker, i praktiken, innebär det bara att man fortsätter med det politiska spelet och gödslar med ord som till intet förpliktigar. Ord är en sak och inget att ta fasta på förrän de omsätts i handling.
Politikerna måste utkrävas på ansvar och kursen måste läggas om resolut.
Lackmustestet är fortsatt frågan om repatriering och frivillig återvandring. Partier och/eller politiker som inte ställer sig bakom kravet på att internera-deportera-repatriera visar att de inte förstår situationens allvar, eller inte bryr sig på riktigt. Sådant kan inte accepteras i dessa allvarliga tider.
Till syvende och sist ligger makten ligger hos det svenska folket. Vi måste säga nej och sätta stopp. Vi måste utkräva ansvar.
Den politiska kommentatorn Henrik Jönsson går i filmen nedan igenom hur socialdemokraterna ljuger om sitt eget ansvar för den uppkomna situationen.
