Jag lärde mig tidigt att om man inte har råd med något så köper man det inte. Alltså att man bara köper för pengar man har. Vill man ha något man inte har råd med så får man spara. Så tänker jag än även om jag tvingats rucka lite på denna princip. Men min nya princip är att man aldrig lånar till vardagskonsumtion.
Jag är inte motståndare till lån som företeelse. Det är bra att möjligheten finns. Men när Klarnas vd säger att “ungefär 80 procent av den svenska befolkningen har en utestående faktura hos oss hela tiden” så blir jag mörkrädd. Därtill ökar Klarna-skulder till Kronofogden för tredje året i rad. Idag handlar det om 119 miljarder som ligger hos myndigheten.
Det känns som att gemene man inte tar något på allvar längre. Man “shoppar via appar” som en form av tidsfördriv och underhållning. Sedan betalar man med pengar man inte har, men som regleras när lönen kommer in. Man är i evig skuld. Man har ingen koll. Allt är på autogiro eller automatisk betalning via kort. Hur man gör en budget har man ingen aning om.
Det har gått fundamentalt fel och nu ropar Klarnas vd efter reglering. Alltid reglering, lagar och förordningar. Sådana kan så klart hjälpa till, men vore det inte bättre att “samhället” istället strävade efter att varje medborgare var så robust som möjligt i sig själv? Att kunna betala av är i sig inte problemet. Problemet är ett ingrott låt-gå-beteende hos på tok för många.
Ansvarslöshet, normlöshet, gränslöshet och välfärdsstat är i bästa fall en samhällsförstörare, i värsta fall en civilisationsdödare. Förutom att konsumtionsbeteendet fortsätter med lånen man tar så påverkar det oss negativt på djupet.
Och låt mig upprepa detta: om du inte har koll: konsumera aldrig för pengar du inte har. Oavsett vilka metoder som används för att locka till lån så är det du som är ansvarig för din egen ekonomi. Du kan inte skylla ifrån dig.
