Det pågår just nu en talande “debatt” i det offentliga Sverige. Som så många gånger förr rör det sig om kränkta, och potentiellt livsfarliga muslimer. och hur vi som svenskar ska förhålla oss till dem. Att det ens är en debatt kring huruvida vi ska stå upp för våra friheter och rättigheter eller anpassa oss till främmande folks nycker visar hur farligt ute landet faktiskt är.
Richard Jomshof, sverigedemokrat och ordförande för justitieutskottet, har påpekat det självklara i att vi måste stå upp för våra friheter, värderingar och sätt att leva och inte underkasta oss muslimers krav. Detta har i sin tur fått bland annat socialdemokraten Morgan Johansson, tidigare justitieminister, att kräva Jomshofs avgång.
Idén verkar vara att vi ska anpassa oss och kröka rygg för muslimer så att de inte blir arga på oss. Kanske lite grann som när Jens Orback, den dåvarande socialdemokratiska jämställdhetsministern, som efter att en muslim mördat konstnären Theo van Gogh 2004 menade att vi måste vara snälla mot muslimer, så att de kommer vara snälla mot oss när vi blir i minoritet.
Hela idén om att anpassa våra liv och vår lagbok för islam i förhoppning om att de inte ska mörda oss, bomba våra städer eller behandla oss snällt om de lyckas bli majoritet i våra länder är befängd.
Det finns bara ett svar på muslimska hot och krav, och det är att sätta hårt mot hårt. Varje steg mot anpassning och underkastelse är ett steg mot avgrunden, ett steg bort från den västerländska tradition och frihetssträvan som tjänat vårt folk så väl.
Alltså, det behövs inga “debatter” eller krångliga formuleringar:
Vårt land, våra regler – ingen anpassning till islam!
