I en artikel på Nya Riks redogjorde skribenten i grova drag om utvecklingen i Sydafrika alltsedan 60-talet. Tanken var väl att visa att hur snabbt det blir tvärtom och till och med ännu värre, i det här fallet hur de vita i Sydafrika förtrycks av svarta – allt enligt officiell politik – och hur statsmakten har blivit korrupt och misslyckad. Kan samma sak hända i Sverige, frågar sig skribenten, kommer omvänd rasism att tillåtas här, såsom officiell hållning.
Men skribenten ställer också den retoriska frågan: ”Var det så Palmes illegala stöd till ANC var tänkt att utveckla sig?” Retorisk eftersom svaret är tänkt att vara ”nej”. Men det är vid sådana tillfällen man måste våga tänka tvärtom. I det här fallet inte fastna för frestelsen att vi har med en retorisk fråga att göra. Jag vill hellre svara ”ja” på frågan. Varför skulle det inte vara så att Palmes sossar och allsköns myndighetsfolk, journalister m.m. faktiskt ville att Sydafrikas vita befolkning skulle mördas, lynchas, trängas ut, apartheidas. Det är i alla fall den känslan man får när situationen i Sydafrika kommer på tal i dagens svenska media. Inte tycker de synd om några boer, inte. Skulle det således ha varit annorlunda ställt inom journalistiken och bland andra låtsasintellektuella för 40 år sedan? Här stämmer den retoriska frågan. Svaret är nej.
I en Daily Mail-artikel, länkad av ETN, kan man läsa om en 15-årig flicka som groomats och av skräck tvingats gifta sig med sin muslimska förövare och sexterrorist. Myndighetspersonen satt att hjälpa flickan var rent av på bröllopet. Ville den personen att flickan skulle bli våldtagen och tvångsbortgift? Den flesta vill förstås svara nej på frågan. Men varför inte? Världen har väl bjudit på grymmare personer, hur djävulskt personen än har blundat för övergreppen.
Vi hör sällan klagomål från feminister i vårt land när unga svenska flickor blir våldtagna och torterade av förövare från fjärran länder. Således – ser feministerna händelserna som något helt i sin ordning, önskar de kanske att sådant ska hände? I rättvisans namn kanske? Eller på grund av deras hat mot vita? Kanske finns det för dem en positiv aspekt av sådana händelser. En våldtagen svensk flicka kommer efter händelsen troligen att ty sig till vänstern inom politiken eftersom de bjuder på lindring och tröst istället för naturlig hämnd och avsky, känslor som i vårt samhälle hyllas. Att sedan den trösten kanske får henne att tycka synd om förövarna gör det hela än mer djävulskt.
I vår galna tid måste man våga tänka tvärtom när man konfronteras med nyheter och ställer sig frågan vad orsak och verkan är, vad reaktioner egentligen är, vad några har för syfte när man egentligen vill tro tvärtom. Flippa klassrummet, som det heter inom pop-pedagogiken! Man bör kanske inte gå i konspirationsteoretisk riktning – även om det ordet i vår tid inte betyder något efter dumstrutmedias tjat – utan bara tänka: varför skulle det inte kunna vara så?
Varför skulle inte vår ärkebiskop tycka det är bra när en svensk kyrka brinner? Varför skulle försvarsministern inte vilja att försvaret monteras ned? Varför skulle generaldirektören inte gnugga händerna inför tragik i Afghanistan? Varför skulle inrikesministern inte hoppas på fler skjutningar? Varför skulle hela gänget inte önska fler döda med coronavirus i kroppen?
