Stefan Löfven, nyligen återvald statsminister för Sverige AB, har den 9 juli presenterat sin nya regering. Eller ja, ny och ny, det är precis samma som innan misstroendeförklaringen. Så efter några veckors meningslös demokratisk teater har inget egentligen förändrats, förutom att regeringen har ännu svagare stöd i riksdagen.
Den gamla fackpampen Löfven är van vid kompromisser; framförallt är han van att göra vad som helst för att befästa makten; vare sig det är genom fackets maffialiknande grepp kring arbetsgivarna, eller sossarnas stryptag på det svenska folket.
Nu går vi mot en höst där ingen budget bör kunna gå igenom, men med största sannolikhet hittar Löfven ett nytt sätt att behålla makten fram till ordinarie val 2022. Löfven må vara en usel människa och en ideologiskt livsfarlig politiker; men han är en magnifik maktspelare. Det får man ge honom.
De senaste veckorna visar återigen på ett av många problem med den ansvarslösa parlamentariska demokratin. Politikerna lever i sin bubbla och leker sandlåda medan poliser avrättas på öppen gata, svenskar rånas, våldtas och mördas och företag går i konkurs på grund av vansinnig politik. Sjuka svenskar utförsäkras för att mångkulturen ska finansieras, framgångsrika svenskar tittar på hur de ska kunna flytta utomlands för att slippa det absurda skattetrycket.
Men knapptryckarkompaniet fortsätter med sin lek, och i slutändan har ingenting av värde hänt. Nu sitter samma regering som innan den senaste lekrundan, och de enda riktiga förlorarna är som vanligt svenskarna.
Må deras tid vid makten bli kort och må det här sjuka systemets existens bara bli en parantes i vårt folks ärorika historia.
