Johan Hakelius slår huvudet på spiken och beskriver i Fokus det politiska haveri vi ser utspela sig framför våra ögon. Bland annat förklarar han:
”Nu ska Stefan Löfven bilda regering, som lovar att avgå om den inte får igenom sin budget, som den ska se till att Centern, Vänsterpartiet och Amineh Kakabaveh alla accepterar, fast utan att förhandla med Vänsterpartiet, för det har Stefan Löfven lovat Centerpartiet som regeringen nu slutar samarbeta med.”
Vänstern vill ha det så
Hur i hela fridens namn kan det bli så här? Den frågan borde alla som bryr sig om Sverige ställa sig. Vi kan sucka, eller skaka på huvudet åt vad vi ser, men det är faktiskt allvarligt. Det är pajaserier på högsta nivå – ordagrant – och de tillåts fortgå. Som sagt: Hur i hela fridens namn kan det bli så här?
Svaret är att det kan det eftersom det tillåts. Inte bara av oss medborgare, utan av det politiska systemet; den liberala demokratiska konstitutionella monarkin vi lider under.
Det är heller ingen slump att vänstern och de vänsterliberala undergrävt monarkin i Sverige (och motsvarande i andra länder). Det har varit absolut centralt eftersom de själva aspirerar på att ha den makt som tidigare varit monarkens (eller motsvarande). För dem är det Partiet (med stort p) som ska vara den upplysta despoten. Den som tror annat är naiv. Ett liknande anspråk har klassiska konservativa aldrig ställt. De har varit tillfreds med att förhålla sig till en kung som har reell makt.
Inget förpliktigar i dag
På grund av att svensk vänster lyckats kastrera monarken så är det fritt fram för dem (och resten av politikerklassen) att bete sig hur som helst. Det finns faktiskt inget som hindrar dem från att missköta sina jobb. Kom här inte med Konstitutionsutskottet eller risken att ”röstas bort när det är val”, vare sig eller är något egentligt hinder för dem, vilket den pågående regeringskrisen såväl som tidigare liknande bevisar.
Politiker kan ljuga och strunta i givna löften utan att behöva ta ansvar. De kan låta sig väljas på ett program, för att sedan göra tvärt om. De kan, som Stefan Löfven gör nu, hänga sig kvar vid makten eftersom man fruktar vad ett extra val skulle resultera i.
Detta gäller inte bara vänstern eller vänsterliberalerna. Systemet är fixat och alla som är en del av det omfattas av denna korrupta mekanism. Förlorarna är det svenska folket.
Kunna tagas i örat
Det vi ser just nu och generellt när det kommer till hur politikerna hanterar sina uppdrag visar att den som vill Sverige väl måste se till så att detta förändras. Vi måste lyfta alternativ och kritisera det system som gör det möjligt för politiker att missköta sig och (eller) ägna sig åt sandlådepolitik.
Vi behöver inte nödvändigtvis återgå till 1772 års regeringsform, eller 1809 års regeringsform för den delen, även om de båda vid handen känns bättre. Däremot bör vi strida för att 1974 års regeringsform skrotas.
Det är tydligt att det behövs en kraft – en politiskt makt – i landet som inte är beroende av popularitetssiffror eller människors behov av orealistiska löften att låta sig snärjas av. En kraft – kanske en monark – som kan ta politikerna i öronen och helt enkelt få dem att skärpa till sig när det behövs.
Lek med tanken på att kungen – en kung som vet att han har makt och rätt – ringde upp Stefan Löfven och sa åt honom på skarpen att antingen slutar du larva dig och gör det ansvarsfulla och rätta, eller så kliver jag in och tar över tills ni politiker rett ut det hela. Då hade vi varit en god bit på väg mot ett bättre Sverige.
