Det fria Sverige menar att:
- äktenskapet ligger till grund för starka och trygga familjer.
- äktenskapet är traditionellt förbehållet en man och en kvinna.
- samhället skall uppmuntra till äktenskap.
- samhället skall underlätta för par som ingår äktenskap.
Ryggraden i alla samhällen, stora som små, är familjen, vilken består av maken och hustrun och deras barn. Detta går inte att komma ifrån och varje idé om alternativa familjekonstellationer är bara önsketänkande. Rakt igenom den europeiska historien, från förkristen tid och fram till våra dagar, går äktenskapet som en röd tråd.
Att äktenskapet är grundfundamentet för det högre mänskliga livet och stammens fortlevnad klargörs tydligt i ordets själva betydelse. Äktenskapet är den akt varigenom det äkta skapas. Västerlandet har haft mer ordnade äktenskapliga förbindelser under mycket lång tid vilket utan tvekan är en av orsakerna till vår högt utvecklade civilisation.
Stabila och långvariga äktenskap är trygga hamnar som skapar trygga barn. Så enkelt är det. Äktenskapet står även som garant för folkets fortlevnaden varför detta enande mellan man och kvinna omhuldats och lagstadgats under såväl hednatid som i kristen tradition. Av samma skäl har straffen varit mycket hårda gällande äktenskapsbrott.
I och med Sveriges kristnande anammades synen som rådde fram till för inte så länge sedan: att äktenskapet är instiftat mellan man och hustru av Gud, och därför inget som människan har rätt att bryta.
Värdet av familjen som absolut grund för folkets friskhet avslöjas, om inte genom annat, så just av det faktum att denna struktur ansätts så skoningslöst idag. Familjen angrips inte bara intellektuellt av den moderna diskursens avantgarde utan också genom riktade politiska beslut.
Å ena sidan står vänstern för en politisk ideologi vilken i grunden tar avstånd från föräldrarnas rätt att avgöra vad som är bäst och rätt för sina barn. Staten skall enligt dem träda in som överförmyndare och avgöra när barnen skall skiljas från föräldrarnas vård och istället tas om hand av statens egna institutioner. Genom den successivt mer detaljerade läroplanen och allmänna direktiv till skolan skall också barnens uppfostran allt mer handhas av staten. Föräldrar som inte är bekväma med att deras barn ses som enbart en del i maskineriet av konsumenter och producenter, vilka skall uppfostras enligt en samhällelig konsensus till goda samhällsmedborgare, misstänkliggörs och deras bevekelsegrunder ifrågasätts. Den som vill att ens barn skall få ha skolavslutning i kyrkan och sjunga psalmerna till Guds och nationens ära stämplas som ”chauvinist”. Den som inte anser att homolobbyn skall ha tillträde till skolaulan och där fritt få propagera för sina ”alternativa” och ”fullgoda” livsval måste vara ”homofob” och kanske inte lämplig som förälder.
Å andra sidan är ”högern” (i princip vänsterliberaler de också) allra högsta grad delaktig i angreppet mot den traditionella familjen. Förutom att de inte ställer sig i motvärn mot ovanstående klassiska vänsterpolitik bedriver de själva en ekonomisk och social politik som på olika sätt hindrar eller skrämmer från familjebildning.
Därtill kan vi se hur massmedia och underhållningsbranschen gärna publicerar artiklar om de “positiva” aspekterna av barnlöshet, singelliv och alternativa familjebildningar.
Idag är det en revolutionär handling att ingå äktenskap. Att inför släkt och vänner – inför samhället – lova varandra trohet i nöd och lust är att föregå med gott exempel, vilket också har en uppfostrande effekt på alla närvarande.
En renässans av äktenskapets helgd föregår skapandet av det fria Sverige.
