I ett välskrivet blogginlägg på Fokus kommenterar Johan Hakelius det sorgliga uppträdandet prins Harry och Meghan Markle bjöd på hos Oprah här om dagen. Det var klichéer, konstaterar han, och offermentaliteten därtill självupptagenheten var total. Intervjun var en parodi som tas på allvar, vilket i sig fördjupar det sorgliga och parodiska.
Hakelius avslut är bäst, hjälpt av Brendan O´Neills text i Spiked. Harry och Meghan är en del av en ny ”gråtmild, självupptaget gnällig aristokrati, fylld av luftigt radikala formuleringar, men helt utan förståelse för sammanhang där jaget underordnas något större.” Hakelius konstaterar att när prins Harry säger att fadern såväl som brodern är ”fångade” i sina roller, så är det helt enkelt ”wokegenerationens enda sätt att beskriva plikt.” De har ingen aning om vad det är.
Fria svenskar måste skilja sig från mängden
Det är lätt att bli en del av tidsandan och lägga till sig med denna gnällighet som råder. Det ska vi inte göra. Visst är det rätt och riktigt att säga ifrån och påpeka missförhållanden; att protestera övergrepp och peka på lögner från makten exempelvis. Men att gnälla, nej.
Wokegenerationens gråtmildhet kan kontrasteras mot det frimodiga och ståndaktiga svenska livsfilosofin presenterad av Vitalis Norström. Hans kärnfulla budskap var att ”pliktkänslan definierar människovärdet”.
Plikten framför allt
Svensken har pliktkänsla; det är vad som får samhället att fungera. Att det fungerar än i dag beror på vår pliktkänsla. Vi strävar på och knotar vidare – vi gör vårt bästa och vi gör vår plikt. Det är lika sant för chaffisen som trots nya regleringar och pålagor nöter vägarna som det är för företagaren som ser till att de anställda får ut sina löner innan han själv får en sekin.
Denna pliktkänsla är också vad som driver oss fria svenskar. Vi fnyser åt prins Harry och Meghan Markle som ha mage att sitta omgivna av idel lyx och gnälla; vi skakar på huvudet åt var och en som brölar om att ”ord sårar” och kräver förbud.
Wokeness är en hållplats på vägen mot tyranniet. Tåget rullar vidare ackompanjerat av passagerarnas litanior. Vi ofrivilliga passagerare vet att vänta, hålla oss på vår kant uppfyllda av plikten att göra det rätta och riktiga för en ny fri svensk framtid.
