Regeringens nya bidragsreform har väckt starka reaktioner. På Aftonbladets ledarsida kallas den för ett ”slag mot barnfamiljer” och en gåva till gängen. Men vad ledarskribenten Kalle Sundin helt bortser från är den avgörande frågan: vem är det egentligen som lever på bidrag i Sverige? Sanningen är att det i huvudsak inte är svenska arbetarfamiljer, utan utrikes födda. Tre gånger så hög arbetslöshet bland invandrare och 95 procent utrikes födda i stora hushåll med försörjningsstöd talar sitt tydliga språk. Vi i Det fria Sverige menar att det är helt riktigt att stötta svenskar och svenska familjer. En social idé för vårt folk är både rimlig och nödvändig. Men välfärden byggdes av svenskar – och den ska inte kunna missbrukas av utlänningar som aldrig bidragit. Reformen är ett steg i rätt riktning, men den räcker inte. För att välfärden ska överleva måste vi sätta svenskarna först och våga tala om det verkliga problemet: massinvandringen och mångkulturen.

Från och med denna helg är inget sig likt i svensk fotboll. Polisen har infört nya regler för tillståndet som innebär kollektiv bestraffning och stora risker för arrangerande föreningar — och i förlängningen döden för svensk läktarkultur om detta fortsätter. Samtidigt som vi ser detta så massanmäler poliser just nu människor för den nya lagen om förolämpning av tjänsteman, i ett försök att undkomma all form av kritik. Att kalla någon “jävla dålig polis” leder nu till polisanmälan, och i värsta fall rättegång och dom, något som riskerar leda till självcensur. Samtidigt fortsätter de kriminella gängen och klanerna sin verksamhet. Våldet och trakasserierna verkar främst riktas mot supportrar och överförfriskade ungdomar. Denna två-nivå-juridik kallade Sam Francis för anarkotyrannin, och den senaste utvecklingen ger oss en god anledning att prata om detta igen. Vi försöker också ge dig en större förståelse för varför polisens nya riktlinjer är skadliga, och hjälpa dig navigera i de rubriker som lär uppkomma efter de kommande helgernas fotbollsmatcher.

OBS. Denna podcast kom till betalande prenumeranter den 3 september. Om du vill ha våra podcasts utan reklam och direkt när de publiceras, teckna en betald prenumeration på podcast.detfriasverige.se. Det betänkande till en svensk kulturkanon som Lars Trägårdh överlämnade till kulturministern var minst sagt omdebatterat innan det ens var klart. När förslaget, inklusive de hundra verk och företeelser som utgör det nu blivit offentligt, har debatten knappast tystnat. I det här avsnittet talar vi om förslaget, reaktionerna och vad en sådan här kulturkanon egentligen fyller funktion. Vi noterar att från så väl vänster som höger så är reaktionerna de förväntade, men vad tycker vi själva egentligen om listan?

I en synnerligen oärlig och osmaklig debattartikel jämför professor Magnus Karlsson de skränande Palestinaaktivisterna utanför riksdagen med de ukrainare som demonstrerade på Majdan. Eftersom ukrainarna som demonstrerade försvarade Ukraina när kriget kom, så kommer Palestinaaktivisterna göra samma sak för Sverige, menar han. Hur går detta ihop? Vad är detta för tokstolle? Dan Eriksson och Magnus Söderman svarar på detta i det här inslaget, och tar till slut hjälp av Gustaf Fröding.

I denna podcast tar vi avstamp i den senaste marschen i London under ledning av Tommy Robinson. Händelsen har lyfts fram som ett folkligt uppvaknande, men är det verkligen så enkelt? Vi tittar närmare på rötterna i kontrajihad-rörelsen, dess mäktiga finansiärer och hur samma mönster nu återkommer i nya kläder. Samtidigt riktar vi blicken mot Orbán, vars senaste utspel om Sverige både väckt vrede och applåder. Varför spelar det så stor roll vad en ungersk premiärminister säger, och vad avslöjar reaktionerna i Sverige? Bakom båda dessa fenomen finns en större utveckling: den mångkulturella drömmen har kört fast. I dess ställe växer något nytt fram – en totalitär demokrati där staten inte längre tolererar avvikare. Alla ska tvingas in under den godkända värdegrunden, under imperiets fana. Men vad händer med dem som inte böjer sig? Vi talar om parallellen till Asterix och Obelix, byn som vägrade inordna sig i Romarriket. Vad innebär det att stå utanför, och varför ser makten det som det största hotet? Ett samtal om skådespelet, imperiets krav och vår roll som vägrare.

Moderaterna har presenterat ett nytt integrationsförslag: så kallade ”integrationszoner” där invandrare ska betala lägre skatt än svenskar. Tanken är att människor i utanförskapsområden ska lockas in på arbetsmarknaden genom särskilda undantag – i praktiken genom att svenskar diskrimineras. Detta är inget nytt. Redan 2013 försökte Reinfeldt och Centerpartiet driva igenom ”nystartszoner” där samma idé prövades. Förslaget föll efter att EU konstaterat att det handlade om otillåtet statsstöd. I utredningen som låg till grund för förslaget slog regeringen själv fast att syftet inte var att skapa nya jobb i Sverige, utan att omfördela bördorna – alltså att svenskar skulle knuffas bort från arbetsmarknaden för att göra plats åt invandrare. Med andra ord: Moderaterna visste redan då att detta inte handlade om att minska arbetslösheten, utan om att prioritera invandrare framför svenskar. I dag försöker man åter lansera samma modell, men nu under det mer tilltalande namnet ”integrationszoner”. Retoriken är densamma som alltid: ”vi måste våga prova nya saker”. Men det som i själva verket prövas är svenskarnas tålamod. Förslaget innebär att samma politiker som under decennier öppnat gränserna och skapat de 180 utanförskapsområdena nu vill lösa problemet genom att belöna de som bor där med lägre skatt – medan svenskar i fungerande områden får fortsätta betala fullt. Detta är ett hån mot alla skattebetalande svenskar som kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Svenskar som pendlar, jobbar heltid, bygger upp samhälle och familj – men ändå får beskedet att deras arbete värderas lägre än någon som placerats i ett område som inte längre är svenskt. Moderaterna kallar det en stor möjlighet. Vi kallar det vad det är: svenskfientlig diskriminering. Det finns bara en väg ut ur utanförskapet: att stoppa massinvandringen, återvandra de som inte hör hemma här och återupprätta ett samhälle byggt för och av svenskar. Alla andra lösningar är bara kosmetika som cementerar problemen. När regeringen talar om utanförskapsområden är det värt att påminna om: det är de själva som har byggt dem. Nu vill de dessutom använda svenskarnas pengar för att hålla dem vid liv. Det fria Sverige står i motsats till denna politik. Vi accepterar inte att svenskar behandlas som en andra klassens folk i sitt eget land. Men vi tänker inte heller sitta och vänta på att politiker plötsligt skulle få för sig att börja prioritera svenskarna, och tänker därför bygga vidare på våra parallella strukturer för att skapa trygga områden och gemenskaper för vårt folk.

Den 10 september 2025 skjuts den konservativa debattören Charlie Kirk till döds. Han skjuts när han sitter på en scen i Utah, där han som så många gånger förr diskuterar med alla som önskar ställa frågor till honom. Vid tiden för inspelning av podcasten har skytten ännu inte gripits, men på internet jublas det i stora delar av vänstern. Samtidigt verkar högern gå vilse i vänsterns definitioner och narrativ. Dan Eriksson och Magnus Söderman sätter sig ned för att dels tala om mordet, men framförallt om politiskt våld som fenomen. Är det det värsta som finns, eller snarare ett naturligt tillstånd. Och de där goda demokraterna som påstår sig vara emot politiskt våld, är de verkligen det när allt kommer till kritan? En delvis provocerande, men framförallt tankeväckande diskussion där vi tar hjälp av så väl John Locke som Thomas Hobbes för att försöka förstå vår omvärld.

I höstens första partiledardebatt i Sveriges riksdag gick Simona Mohamsson (L) till frontalangrepp mot det svenska folket, och Jimmie Åkesson valde att dansa med. Den sverigedemokratiska partiledaren menade inte bara att svenskhet sitter i medborgarskapet, utan att vi dessutom bör arbeta efter den liberala idén om "värdegemenskap" eftersom demografin har förändrats. Ett meningsutbyte som avslöjar mer än vad man kanske först tror. En svenskfientlig grupp med invandrarbakgrund har på sistone gått till allt hårdare attack mot svenskarnas rätt att existera som etnisk gemenskap och forma sitt eget öde, och de som sålts in som svenskvänliga anpassar sig för att bli accepterade och godkända.

När den nya sjukvårdsministern Elisabet Lann skulle presenteras slutade det i platt fall. Men inte bara för den störtdykande kristdemokraten, utan framförallt för statsminister Ulf Kristersson som bjöd på en apdans som avslöjade mer än vad han nog hade önskat. I det här klippet talar vi om agerat från Ulf Kristersson och Jakob Forssmed, men även från Ebba Busch. Vad är kopplingen till Ruben Östlunds film Turist, och kan Kristersson fortsätta som statsminister efter detta?