En extrainsatt direktsändning där vi talar om hat och hot mot offentliga personer, vad som är trasigt i vårt samhälle och varför det blivit så här. Dessutom: Vad kommer detta leda till i framtiden?

En extrainsatt direktsändning där vi talar om hat och hot mot offentliga personer, vad som är trasigt i vårt samhälle och varför det blivit så här. Dessutom: Vad kommer detta leda till i framtiden?

Sveriges grundlag har vid upprepade tillfällen ändrats utan att folket fått säga sitt – senast när mångkulturen skrevs in som statlig norm. Argumentet att vanliga riksdagsval fungerar som ”folkomröstningar” håller inte. Väljarna röstar om en mängd frågor samtidigt, inte om en specifik grundlagsändring. Att kräva folkomröstning innan grundlagen ändras är därför inte radikalt – det är rimligt. Att det skulle vara ”dyrt och omständligt” är inget motargument. Tvärtom. Det SKA vara dyrt och omständligt att förändra ett lands konstitution, eftersom den ska stå över politikernas tillfälliga majoriteter och dagspolitiska infall. Det fria Sverige hyser inga illusioner om att en folkomröstning i sig räddar nationen. Men allt som bromsar den politiska klassens försök att skriva om Sveriges grundläggande ordning är av värde. Varje fördröjning ger oss tid att bygga egna strukturer och stärka svenskarnas motståndskraft utanför etablissemangets ramar.

Podcastinspelning med direktsändning om gårdagens partiledardebatt, och fenomenet Ring P1.

Men kanske framförallt om varför politik är en distraktion.

EU fortsätter med sina planer på att införa en "demokratisköld" för att, åtminstone på papperet, bekämpa desinformation. Liberalernas partiledare föreställer sig en ny blågul islam i det hon beskriver som "Det nya Sverige". En framstående socialdemokrat blir upprörd över tanken att kvinnor inte skulle tvingas till frontlinjen i ett framtida krig. Vi dyker ned i de senaste dagarnas avsnitt av Skådespelet, och hittar en röd tråd i ett samtal som också gör upp med våra egna svårigheter inför att hålla på med propaganda. Vad händer egentligen när man skrivit och talat offentligt i flera decennier, och folk fått följa med i ens personliga utveckling? Det blir resonerande, eftertänksamt och ibland provokativt. Häng med!

EU har gjort det igen. I sin nya jämställdhetsstrategi, publicerad den 8 oktober, driver kommissionen en linje som inte bara är extrem – den är fullständigt verklighetsfrånvänd. Under fina ord om “frihet” och “inkludering” gömmer sig krav på att medlemsländerna ska införa juridiskt könsbyte utan åldersgräns. Ja, du läste rätt – barn ska alltså kunna byta juridiskt kön utan föräldrars samtycke eller medicinsk prövning. Detta är inte bara ett angrepp på sunt förnuft, utan också på föräldraansvaret, nationell lagstiftning och medicinsk etik. Samtidigt fortsätter kommissionen att tala om “gemenskap” och “sammanhållning” – medan de i praktiken splittrar Europa genom att tvinga alla länder att böja sig för en ideologisk agenda som majoriteten aldrig bett om. EU vill också driva igenom att så kallade “regnbågsfamiljer” ska erkännas i hela unionen, oavsett vad ett enskilt land anser. Och parallellt skärper de arbetet med “hatbrott” och “olaglig hatpropaganda” – kodord för att tysta den som vågar säga emot. Europa står inför enorma utmaningar: krig, migration, ekonomisk kris. Men istället för att tala om trygghet, familj och framtid, väljer EU att göra könsbyte för barn till politisk prioritet. Detta är vansinne. Och det är ännu en påminnelse om varför Sverige måste stå upp för sin självbestämmanderätt – i familjen, i skolan och i lagen.

Sommaren är nu officiellt slut även i Skåne, och det är dags att bära in utemöbler. Arbetshelgen ställdes in på grund av stormen, och ny arbetsdag är utlyst till den 18 oktober. Läs mer och anmäl dig för att hjälpa till du m ed!

Det som sker i Malmö – att en gata "byter namn" från svenska till arabiska – är inte en kuriositet. Det är en föraning. En gata i staden är mer känd under sitt arabiska namn än under det svenska. Det är ett tecken på att platsen inte längre bärs av samma folk som gav den sitt namn. Ett land är inte linjer på en karta eller byggnader av betong. Ett land är sitt folk. Byter du folket byter du landet. Det är inte en fråga om åsikter, det bara är så. Där svenskar blir en minoritet blir också svensk kultur och svenska namn en rest från det förflutna. Det här sker inte för att arabisktalande malmöbor gör något märkligt. De är inte svenskar. De vill inte vara svenskar. Men de vill bo i det svenska Sverige och få fördelarna av det. De använder sitt språk och sina vanor. Det sker för att Sverige under årtionden har importerat en ny befolkning och för att svenskarna själva har låtsats att ingenting förändras. Varje folk har rätt att bevara sin hemstad och sitt land som sitt. Svenskarna har inte bara rätt till det, de har en plikt. Den som tror att det går att förena mångkultur med en svensk nation tar fel. Historien är entydig: när ett folk blir minoritet förlorar det både sin röst och sin plats. Att en gata i Malmö heter ”Shari’ al-Jam’iyat” i vardagligt tal är ett resultat, inte en orsak. Resultatet av en demografi som förskjutits så långt att det svenska redan trängs undan i språket. Vissa vill tolka det som ”berikande”. I själva verket är det ett märke på att Malmö redan inte är en svensk stad i djupare mening. Den yttersta skulden ligger hos de politiker som under årtionden drivit integrationsexperimentet och kablat ut fortsatt självbedrägeri. Därtill media som möjliggjort utvecklingen. Och så klart. Svenskar som röstar för det och ... om ett år när det är val igen ... kommer göra det en gång till. Den som vill ha ett svenskt Sverige måste förstå att endast en förändring av den demografiska sammansättningen kan återställa det svenska som bärande element. Så länge majoriteten av svenskar (politiker, murvlar och vanligt folk) klamrar sig fast vid illusionen om att en mångkulturell svensk nation kan fungera så kommer fler gator, stadsdelar och slutligen hela städer att byta ansikte – och med ansiktet byts också landet.

Helgen vi lämnar bakom oss var hektisk men givande. Medan Dan Eriksson fick tillfälle att besöka Storbritannien och delta på både konferens och demonstration med Patriotic Alternative, öppnade Svenskarnas hus i Älgarås dörrarna för Aktivklubb Sverige. Dan berättar nedan mer om sina upplevelser, hans mycket uppskattade anförande och varför det är viktig för Det fria Sverige att ha en internationell närvaro. Men vi börjar i Svenskarnas hus och låter Magnus Söderman berätta om helgens begivenhet där.

Vår ordförande Dan Eriksson talade i helgen inför 200 brittiska patrioter i England. Talet kommer senare publiceras i sin helhet. Vårt arbete väcker både beundran och nyfikenhet, och har inspirerat liknande rörelser i såväl Storbritannien som USA. Vi fortsätter knyta kontakter och nätverka med individer och organisationer som delar vår vision om en framtid där våra folk kan leva i suveränitet, frihet och trygghet.

Svenskarna har lärt sig leva med förfall. Politiker och medier talar om fler kameror, fler kuratorer och fler stödpaket. men nästan aldrig om orsakerna bakom problemen. I detta tal visar Det fria Sveriges ordförande Dan Eriksson varför vårt land inte behöver vara otryggt, splittrat och sjukt. Han tar upp brottsligheten, skolans kollaps, välfärdens kris och den psykiska ohälsan bland unga – problem som i dag behandlas som symptom att lindra snarare än orsaker att lösa. Budskapet är tydligt: det behöver inte vara så här.

Den första Tändskriften, Skådespelet, sålde slut direkt. Nu kommer uppföljaren: Den sista galgen av Magnus Söderman. Det är en bok som inte väjer för de svåra frågorna om våld, rättvisa och urvalets roll i civilisationens historia. Från blodshämndens logik och medeltidens galgar, via kyrkans tvekan och statens hårda straff, till 1900-talets steriliseringar och dagens brist på urval – Söderman följer den långa linjen. Med skarpa analyser visar han hur samhällen formats av vilka som sorterats bort och vilka som fått fortplanta sig, och ställer den obekväma frågan: vad händer när selektionen upphör? Den sista galgen är den andra delen i Runströms förlags serie Tändskrifter – korta böcker som tänder debatt, väcker eftertanke och inspirerar till handling. Samlarutgåvan trycks i strikt begränsat antal och skickas ut till alla som redan är med i bokklubben. Därutöver öppnas nu endast 50 nya platser. Vill du vara säker på att få ditt exemplar gäller det att agera snabbt. När platserna är fyllda, trycks inga fler böcker.